Att misslyckas, Fy!! Den största rädslan & hur vi röker ut den!


Misslyckanden och regn.
Inget av det blir man lycklig av.
Det är svårt att ta vackra bilder på lunchpromenaden. Svårt att känna liv när man lyfter blicken ut genom fönstret och pupillerna som självmant vänder tillbaka ner mot tangentbordet igen. Och så ljudet som följt dygn. Vatten i droppform mot glas, trä, plåt, tegel, skor, tyg.
Mot hud hörs dropparna så svagt att jag inte fattar upp det men där känns det ju istället. Kallt.
 
Nej. Jag tycker att det är svårt med regn och grått i många dagar. Lika svårt som jag har för den stora rädslan, att misslyckas.
 
Den har följt mig genom hela livet. Alla faser. Från grundskolan och framåt. I full prestationsanda.
Ett hårt grepp i allt jag företagit mig.
Värst är det som jag på grund av den INTE företagit mig. Det vill jag inte ens skriva om. Men en lite pek är jobb jag inte sökt, teoritentor jag skjutit upp, mingel jag avböjt, dejter som inte gåtts på. Ja, det finns mer.
 
I en undersökning som ”The economist” gjorde 2005 (på uppdrag för Oracle och Dimension data) visade det sig att av de 500 vd:s inom IT som deltog i studien svarade de flesta att rädslan för att misslyckas var deras största.
Jag är således inte ensam, jag delar den med alla kategorier, alla branscher.
 
När jag har förstått att rädslan att misslyckas hållit mig tillbaka har jag med tid tagit den vid hornen. Slungat runt och runt. Skrikigt om jag behövt och motat ut den genom att göra.
Salvia i all ära men det har krävts annat.
Beslutsamhet, mod och självledarskap.
Jag har rökt ut rädslan genom att bestämma mig, modat mig och lett mig till att GÖRA!

Jag har flyttat till nya städer, sökt svåra utbildningar flera gånger, bytt jobb, bransch. Ja och så det där lilla äventyret när jag lämnade alla bekvämligheter, packade en väska enligt given lista och åkte till en öde ö med främlingar.
Jag slutade att ge efter och började göra.

Men, jag vet av erfarenhet att jag aldrig blir immun. Ingen av oss blir det. Som med alla mönster behöver jag fortsätta att vara vaksam. O nu, granskande anar jag att det är rädslan som smyger omkring i skuggorna runt projektet ”min bok”.
En bok som varit en graviditet i flera år men inte skrivits.
Jag har planerat tid. Frigjort den. Nu behöver jag alltså slunga rädslan ur skuggorna så är den igång. Och någonting ska man ju passa på att göra i regnet! Hepp!
 
Är du rädd för att misslyckas?
Har rädslan hållit tillbaka någonting i ditt liv?
Och om du utmanar den, slungar ut den ur skuggorna, vad vill du göra då?
 
Med värme och gummistövlar,
 
 
Anna
 

Ps… Det började pirra inför Fullmånen. Tänk vilka krafter vi har tillgång till. I och utanför. Eftersom den redan hållit mig vaken behöver jag sova middag och sen jorda mig med någonting konkret som att tvinga tonåringarna att prova urväxta underställ inför sportlovsveckan!
 

Ps2…. Underställ i Ull blir VÄÄÄLdigt långa när man tvättat och sedan dragit ut dem. Dom kanske således funkar i år också? Vi får se. Hej!
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln