Igår visade det sig att jag också behövde mer julskinka. Och skumtomtar. Och faktiskt några fler skivor av fruktkakan. Och julfilmer. Ibland i fokus. Ibland i bakgrunden.
 
Och där. Mätt i tystnaden påbörjade jag bokslutet av året. Tänka igenom det passerade. Känna efter vad jag vill ta med mig framåt. Om det finns sådant jag vill släppa. Vad jag är nyfiken på.
Jag plockar fram de stora penslarna och sveper drag för 2024. Det är roligt.
 

Under Januari kommer jag tex. skriva om visualiseringsarbete. Att sätta mål och intentioner. Hur man kan göra om man vill komma igång med det. Och så har jag andra teman för årets månader.
Men, gemensamt är att släppa in er.
Att välkomna er att vara med.

Vad vill ni se mer av?
Vad vill ni läsa om?
Eller kanske lyssna till?
Vad saknar ni här?
Vad tycker ni om?
Vad tycker ni är överflödigt?
 
En blogg och sociala kanaler är en Community. En gemenskap. Den är ingenting utan er som är med.
Så fina du berätta, dela och tyck till in i 2024!

Mörkret ligger fortfarande tätt utanför. Jag har tänt ljus och fyllt på påtår. Dragit upp filten under datorn i soffhörnet. Att vara i bokslutet får ta några dagar. Konstaterar det.
Och att jag tänker bra med spökfilmer i bakgrunden.
Några av mina bästa listar jag här nere.
 
Med värme och rys,
 
Anna
 

Fanny och Alexander

Igår rullade den i fem timmar.
Kanske tänker ni att den inte är en spökfilm men då svarar jag, titta igen. Bergman hade en dragning till det esoteriska och Fanny och Alexander är en riktig spökhistoria. En riktigt riktigt snygg spökhistoria som inkluderar vardagsmystik, det oförklarliga och rädslan när man ser det som alla andra inte ser…
 

Sjätte sinnet

På tal om rädslan att se det som alla andra inte ser finns ingen bättre än den här.
”I see dead people….” Citatet av den lilla pojken som ser vålnader och gastar som får oss att hoppa till.
Första gången jag såg den var jag så rädd att jag blundade mig igenom långa stycken. Obehaget var enormt. Den skildrar det som jag beskriver om hur vi tror att andevärlden visar sig och hur den faktiskt gör det.
 

Ghost

En klassiker. En kärleksfull humoristisk skildring av mötet mellan ett medium och en energikropp som driver henne till vansinne när han utan uppehåll pockar på hennes uppmärksamhet för att hon ska hjälpa honom.
Min bror och jag har skrattat åt tanken om att det är bäst att han lever längre än mig för annars är det just det här scenariot som kommer utspela sig….
 

Ps… Spökfilmer har efter att jag lärt mig om mina förmågor fått en helt annan betydelse. Jag som knappt kunnat titta på dem gör det nu med öppna nyfikna ögon. Det som filmatiseras är dramatiseringar till för att underhålla och skrämma men visar ofta också en teori om hur andevärlden visar sig och kommunicerar med oss.
Ja, utan allt blod och inälvor då!
 
Har du någon film att rekommendera?
 

”Vad behöver Du nu?
 
Vila, Tystnad, Mjukhet och städhjälp?

Önskar dig utrymme att känna efter och vara i just det.
Ge dig själv utrymme om så i korta stunder att både ställa dig frågan, lyssna efter ditt svar och fina, ge dig själv just det.
Det är inte alltid möjligt att agera fullt ut på det som sägs där inne men oftast, en stund, en del av en dag, eller timme.
Var i det.
Prioritera dig.
Prioritera det som du nu behöver, nu.
 
Jag vaknade med frågan innanför ögonlocken.
Dagen efter.
Men på det allra bästa sätt.
Jag behöver vila. Och tystnad. Och långa stunder upp och ut. Kanske en och annan promenad.
Jag behöver också vara ensam.
Flera dagar med fokus utåt och på umgänge och sociala sammanhang-vilket jag älskar varje del och stund av-skapar behov av motsatsen. Jag vet att jag bäst fyller mina batterier i ensamhet, tystnad och samtal upp och ut. Så det är vad jag behöver. Nu.
 

Julafton.
Med risk för att låta överpräktig blev gårdagen ett långt leende av nöjda tonåringar som växelverkade sina lovsånger. Mina på distans vilket alltid är en liten tagg men som med tiden mjuknat. Dom hade en strålande dag på landet där dom var i gnistrande solsken över djup snö omgiven av kärleksfulla. Allt gott.
 
Hos mig underbar mat, chokladaskar och julmusik från CD skivor som växlades över dagen i den numera retroanläggningen. Kalle såklart, tupplur, julklappsspel, risalamalta med saftsås och avrundande julfilm (visserligen ett något märkligt val-
"Dy Hard" på jultema) mer glögg och stor skål ostbågar (en utomordentlig smakkombo).

Det blev en njutjul helt enkelt!
 

Och, jag vann julklappsspelet.
Inte förstaklappen som var ett par handstickade ljuvliga tumvantar (förstaklappen är den som flest händer slåss om när tärningen visar rätt siffra) men det som för mig var välbehövligt i det något dragiga 50-talshuset!
 

Nu ihop packning och avfärd tillbaka till min vrå där jag kommer lyssna och bejaka.
Till det jag behöver, nu.
 
Vad behöver du?
Egentligen?
Hur kan du skapa utrymmer för det idag?
När?
Och hur kan du prioritera dig i dagarna framåt?
 
Med värme och öronproppar,
 
Anna
 

Tidigare än alla andra är jag vaken i soffhörnet. Med kaffemugg och blicken svävandes över singlande snöstjärnor upplysta av gatulyktorna. Jul. Strålande julmorgon.

Som hos många av er kommer dagen rassla till. Vi kommer svettas, äta för mycket och kanske gråta en skvätt.
Somna framför kalle eller sitta i ett annat rum för att få ett andetag i mellan aktiviteterna.
Jag blir oftast tystare än andra dagar för att intrycken blir fler. Förväntningarnas energi är lite för kompakt även om jag som jag skrivit om tidigare har blivit duktigare på att ta mig andetagen. Göra mindre av det jag måste och mer av det jag vill, till och med dagar som den här.

...Förutom när det kommer till en sak. Strumpbyxorna. Där finns måstet kvar.
De nerhasandes jäklarna som oavsett storlek och märke alltid blir kalasbyxor med raggarhäng. Det är obekvämt. Och osnyggt att gång på gång försöka korva upp och tillbaka dem på plats… Ska hitta en annan icke-måste-lösning på det till nästa år.

Du ser, det finns alltid utrymme för förbättring!
 

Jag önskar dig en strålande fin dag just som du firar den. Bombastiskt tillsammans med andra eller avskalat enkelt i din egen närvaro. Gör den till din. Dagen.
Nedan finns en lista med telefonnummer om ensamheten blir olidlig. Ring då. Ta hjälp av någon annans röst.
 
Med kärlek in i din dag,
 
Anna
 
Ps…
Jag höll inte på att glömma! Decembers giveaway går till… @liinav82
Stort grattis och varmt välkommen in i samtal fina!!
Skicka ett mejl till info@annastomsi.com så återkopplar jag med tidsbokning.
 
Till er som hållit tummarna, jag påannonserar Januaris  Giveaway den 5:e. Håll utkik och följ med i nästa vända fina!
 
 

Kvällens uppesittarkväll med kära, traditioner jag håller i och värnar.
I all sin enkelhet.
Bredvid varandra i soffan.
Kaffe, kakor, julmacka och must.
Vi pratar inte hela tiden.
Vi är.
Och tycker om att vara just där, tillsammans.
Mamma och jag.
 
”Har du mått bra i år mamma?
”Nästa år fyller du 80, finns det någonting du vill göra?”
”Mamma, tack för att du är min. Jag älskar dig.”

Och så sprödbakade drömmar, pepparkakor ur barndomsrecept och julklappar som även om dom inte överraskar längre, sprider glädje och snålvatten.
 
Sent på natten åker jag tillbaka mot mannen och bonusarna. Det väntar juldans när jag kommer dit. En rejäl tryckare natten till julafton. Det kommer vara saker kvar att göra. Paket som i en tidigare fas av livet hade lackats, åtminstone någon liten kaka hade kunnat hetsbakats och golvet är inte ny städat. Men, det är ingenting som inte en roller och strumpor ur ny förpackning i trapphallen löser imorgon bitti.
Mannen vet inte om det än men en rejäl tryckare natten till julafton blir vår tradition från och med i år!
 
Med mjuk stämma bland dammråttorna,
 
Anna
 
Ps… Snön kan ställa till det så var försiktiga ni som är på vägarna OCH fina, sista timmarna att vara med i månadens Giveaway!! Drar vinnare i morgon bitti så om du inte redan gjort det, läs inlägget här eller kika in på sociala kanaler och följ stegen!
 

Den 22 december och mörkret vänder in i ljuset igen.
Glädje ändå.
Jag tycker om skiftningarna. Naturen och variationen. Men mörkret. I månader. Det tynger.
Ser framför mig att jag spenderar november och kanske mars på andra breddgrader. Ni?
 

Fredag. Jag har inte kunnat vara i samma intensitet som förra. Kroppen har fortsatt att behöva sitt så jag har vilat mer.
Tagit till verktygen.
Har haft några samtal. Fortsatt arbeta med den nya hemsidan och påbörjat arbetet med att reflektera över året.
Reflektion.
Skriver om vikten av den in i nästa vecka.
 
Nu avrundar vi arbetsveckan med detta,
”Vad ska du tänka på om du inte vill ha kontakt med andevärlden?”

-BE INTE OM DEN!!
 
Det är med ett leende jag svarar eftersom det är vanligt att både vara nyfiken och faktiskt ställa frågor ut till andevärlden och samtidigt inte alls vilja få svar.

-Är du där?
-Är någon där?
-Visa mig ett tecken!
Och sedan bli jättejätterädd när man hör, ser, känner, förnimmer svaret….
 
Om du inte vill få svar, eller kontakt, be inte om den kära!
Gör det absolut motsatta, säg tack men nej tack.
 
Med värme på språng,
 
Anna
 

För en tid sedan läste jag ett inlägg av en amerikansk kollega som berörde mig.
Hon skrev om att fira och inkludera sina nära på andra sidan i högtiderna som fortsätter här.
Tänker på det hur svårt vi har att prata om döden.
Hur fåordiga vi blir.
När sorgen knappt får finnas ens när vi är mitt i den.
Hur vi i vår kultur värjer oss för att slippa tänka på det som gör ont.
 
Hennes inlägg har stannat kvar i hjärtat för det känns sunt. Att inkludera de vi saknar. Låta dem fortsätta vara högst närvarande i vårt firande. Prata om, skratta med, laga favoriter, skåla i deras namn och kanske till och med skapa en egen liten tradition i deras namn och ära.
Skickar med ett förslag här.
 

Använd dem om det känns för dig. Och bara vet att de är med oavsett.
 
·      Laga och njut av deras favoritrecept
·      Skåla i favoritdryckerna
·      Ställ fram fotografier och inkludera dem i stunderna
·      Plocka upp traditioner bunda till dem, gå på julottan om ni brukade göra et, klä granen okristligt tidigt, lacka paketen som hen brukade, sjung sånger om det var ett signum, läs högt ur evangeliet…
 
Och varför inte skapa en alldeles egen tradition i dess ära?
 
”Julstrumpa med ord till den vi saknar”

Häng upp en extra justrumpa och låt alla som finns med i firande skriva ord på små lappar till den ni saknar och lägg i.
Till nyår plockar ni upp dem och skickar dem upp och ut i en liten nyårsceremoni!
 

Låt de dina vara med. Lår alla känslor få samexistera. I hjärtat lever kärleken, alla minnen, alla skratt och vet, levandet upphör inte.
 
Med omtanke och värme,
 
Anna
 

Ni som följt bloggen under hösten har kunnat läsa om hur den andliga kommunikationen fungerar och vet att den är subtil.
Hur ska man veta att man inte hittar på?
En av de vanligaste tankarna och frågorna. Såklart.
Jag har tänkt genom hela mitt liv att jag har en otroligt stark fantasi. Och/eller att jag ögonblickligen måste sluta titta på skräckfilm. Nu vet jag mer och kan således urskilja vad som är vad.
Om det jag förnimmer är andlig kommunikation eller min egna tanke.
 
Några ledtrådar kommer här:
 

Informationen kommer plötsligt och oväntat och snabbt

Du står mitt i någonting med tanken fokuserad på det du håller med om och trotts det får du en strak och direkt upplevelse av någonting mer parallellt.
Du möter kunder och ska diskutera deras kommande köksrenovering och så plötsligt står det en kvinna med i rummet och gestikulerar i parets riktning. Kanske går hon hårt i rummet när dom funderar på kakelplattor eller röker under köksfläktalternativen?
Bilderna, ljuden och dofterna kommer snabbt. Snabbare än tanken som direkt därefter börjar fundera på vad det är som gör att du står och ser en kvinna till i rummet och då oftast ifrågasätter huruvida du faktiskt gör eller just gjorde det.

Du får påhälsning när du inte har bett om det. Okontrollerbart.
 
Du ska betala dina varor i mataffären och så står det en man bakom ryggen på expediten. Han var inte där nyss och du ska bara betala. Du ska möta vänner om en kvart och står i hissen påväg ner till den väntande taxin och någon står plötslig med dig och sjunger där inne, eller trycker in en annan våningsknapp.

Det finns situationer som är mer väntade. Antingen de när du aktivt övat och öppnat upp dina mediala sinnen och förberett möjligheten för kommunikation. Eller de när alla de fysiska intrycken lugnat sig, det är tyst, stilla och kanske är du ensam. Fysiskt. Självklart försöker den eller de som söker kontakt göra det just då.
Du är mer mottaglig när familjen gått o lagt sig och du bara ska hänga upp en tvätt helt i dina egna tankar… Knack Knack.

Du får information om andra människor i oväntade och ibland olägliga situationer
 
Det är inte helt självklart att man vill förstå att ens tandläkare ligger i skillsmässa samtidigt som hen skrapar tandsten så det skvätter omkring käkarna. Eller att dagisfröken som dottern älskar och finner trygghet i är eller strax kommer vara gravid. Vad ska vi göra med informationen?

Du får information via fler förmågor än en(dvs syn, hörsel, känslel, doft och smak).
 
Att se inre bilder som liknar de av fantasi eller minnen är ett sätt att ta emot kommunikation. Men. Om du samtidigt förnimmer en känsla, en doft, en smak eller ljud så blir upplevelsen tydligare och svårare att värja sig emot. När du får en bildförnimmelse, stanna upp alldeles kort och ställ dig frågan om du samtidigt känner någonting mer? Undersök och testa dina förmågor. Och kom ihåg när du gör det, impulserna är snabbare än tanken.

Den främsta ledtråden-Verifikation
 
Ok. Sista ledtråden. För att kunna bli helt säker på vad som är vad så behöver vi testa våra förmågor tillsammans med andra människor. Att på så sätt kunna verifiera huruvida informationen som flödar faktiskt kan stämma och vara substantiell för någon annan. Svårt vid kassabandet på ICA. Ännu svårare i kundmöten eller i hallen på förskolan.
Så fina, titta efter en cirkel eller kurs för att undersöka dina andliga förmågor tillsammans med andra nyfikna!
 
Har du egna andliga upplevelser?
Har du pratat med någon annan om de?
Till och med fått dem bekräftade?
 
Med värme och en man på köksstolen bredvid,
 
Anna
 

Ni har säkert sett dom.
Träpinnarna som ryker förkolnat och sveps över tingest, kroppar och ytor.
Palo Santo. Helig ved.
Den kommer från Sydamerika och har använts av shamaner i eviga tider i alla slags ritualer och ceremonier för energirening, beskydd, avslappning mm.

Trät som används kommer från Bursera Graveolens vilket är en släkting till rökelse och myrr. Man använder enbart grenar som naturligt fallit till marken och dessa lagras i år för att utveckla den karakteristiska söta doften. Myten säger att trät börjar dofta först när det brinner, för att det då släpper lös sin själ.
 

Du använder Palo Santo på liknande sätt som den vita salvian.
Låt röken cirkulera över ytor, hem eller fysik.
Den renar och klarnar energi och är således ett utmärkt verktyg för det. Sägs också kunna hjälpa den fysiska kroppen om den drabbats av ledsjukdomar och/eller psykiska besvär.
 
Jag upplever Palo Santo som mildare än den vita salvian.
Använder båda två men Palo Santo mer titt som tätt i vardagssnurret. När jag tänder ljusen på morgonen, när jag kommit hem från affären, mellan mina sessioner osv.
 
Har du provat?
Och kanske är det ett julklappstips till någon nyfiken omkring dig?
 
Med värme,
 
Anna
 

”Prioritera relationer som du mår bra av”
 

Oavsett om dom är många eller få, relationerna omkring, prioritera dem som gör att du mår bra.
Gott att påminna sig om inför julhelgerna när sociala förväntningar trängs.
Det är så lätt att plötsligt använda den energi man har in i relationer som av vana bara löper på och kanske faktisk kostar snarare än ger energi.
Det var länge sedan jag hade råd med det.

Såklart får relationer kosta energi-ibland. Det är ok. När de nära behöver så ger man. Men. Om det är en enkelspårig fil som löper kontinuerligt uppmärksamma den fina och ta en liten funderar på varför du bjussar så frikostigt på den. Din livsenergin. Till någon annan.
Relationer är ett givande och ett tagande och handlar om balans.
Om du är van att ge, öva i att ta emot.
Och du förstår-det motsatta.
 
I stället för att råka skvätta ut det man har till de som hänger med av bara farten, finns det dom omkring som du är nyfiken på att ge mer?
Vem skulle det vara?
När hördes ni senast?
Skicka ett julkort, ring eller helt sonika bjud på pussel och rester i mellandagarna!
 
Med värme och social måndagspepp,
 
Anna
 

Det här är ett av årets viktigaste inlägg.
Om det som inte får plats i så många sammanhang.
Det om att fira när det känns helt omöjligt.
Till er som har gråten i halsen.
Till er som inte vet vad högtiden är utan den som lämnat.
Till er som knappt orkar vara i fysiken.
Dom här orden, är till er.
 

Det finns en plats inuti. Dig. Var där nu. I hjärtat.
Det är varmt och det tickar. Det fortsätter. Tick efter tick. Börja med att säga tack. För varje slag där inne. Tack. Känn värmen runtom hjärtat. Ditt hjärta. Som fortsätter. Och fortsätter.
Här inne sätter vi oss en stund. Och vilar. Vet att allt som känns får kännas här.
Där utanför pågår stök och stoj och tankar på julklappar och mat och handlingar. Borden och måsten trängs. Men här inne. Finns nu bara du. Som vilar.

Se ner på dina händer. Ta dem i varandra. Känn mjukheten av din egna kropp. Här kan du hålla om dig. Gör det. Medan vi sitter här.
Nu lyfter du blicken. Där, gåendes mot dig möter du den du saknar. Din människa ler och kommer nära nära. Här inne, i ditt hjärta kan ni vara. Du kan öppna dina händer och låta din person hålla sina händer i dina. För här inne kan ni prata. Om allt det som känns. Och allt det som sker. Allt som oroar. Allt det som ska göras. Om saknaden och tomrummet och orkeslösheten. Låt din person ta emot dig. Här inne. Och vila. Tillsammans. Ställ dina frågor. Nickar din människa. Eller skakas det på huvudet? Ta emot och vila. Känn din människas omfamning. Värme. Och närvaro. Och hör när hen säger, vi möts alltid här. Jag, är alltid här.
Sitt tillsammans. Så länge du behöver. Vila här.

När det är dags kommer du tillbaka till din fysiska närvaro. Håll dina händer om varandra. Påminn dig om känslan. När du behöver det under dagarna och veckorna. Månaderna och kanske åren. Ta dina händer och håller om dig. Här finns all kärlek.

Allt som har varit existerar i hjärtat. Här inne kan du vara i allt det. Livet runtomkring fortsätter. Just som det ska. När du är redo kommer du delta aktivt igen. Till dess, tar du en dag i taget. Ibland en timme. Eller kortare än så. Steg för steg.
Vila. Var med andra männsikor. Säg dem vad du behöver. Låt dom ta hand om dig. När du inte orkar släpp in dem i det och låt dem bära dig. Om så för en kort stund.
Det kommer lätta. Kanske inte skingras, men lätta. Du kommer få kraft igen. Och du kommer känna glädje och nyfikenhet och lust. När det är tid för det. Till dess, ta dig varje dag du behöver.
 
Så fina, fira i sorg. Låt din eller de dina vara med. Prata om och inkludera dem som du och kanske ni saknar. (Låt dem vara med. Senare i veckan skriver jag om hur. Men för nu.Bara) vila i att allt är ok. Känn dina händer. Känn ditt hjärta. Allt finns här.
 
Levandet upphör inte.
Kärleken dör aldrig.
 
Med omtanke och värme,
 
Anna

Ord ändå.
Och hur lycklig blir man inte av att få handskrivna på vackra blad?
Oändligt! Oändligt…
Så, för inte så många år sedan plockade jag upp den gamla traditionen. Köpte kort från organisation som gör gott. Valde lämplig lista med jullåtar och korkade av pennan...
 

En oväntad bonus blev att jag en stund den där förmiddagen, om så i tanken, var alldeles nära var och en av de som jag skrev till. Flyttade mitt fokus, min omtanke, min kärlek i deras riktning vilket gjorde gott i mig. Rikedom.
Att ha ett helt gäng att få bry mig om.
 
Så, med kärlek och skrivkramp rekommenderar jag det varmt.
Skicka en bunt julkort vetja!
 
Anna
 
Ps… Sista dagen att posta med julkortsfrimärke (lite billigare porto) var i fredags men själv har jag bunkrat upp med vanliga inrikes och för att de ska vara framme på fredag behöver ni lägga dem på lådan senast onsdag så ni har gott om tid!
 

Fredag… Vart tog den här veckan vägen liksom??
Jag har verkligen varit i dubbelt läge och använt måndagspeppen om att samla droppar av stillhet hela veckan.
FULL aktivitet
(de timmar som har varit i arbete)
FULL återhämtning
(alla andra!! Läs hämtmat så foodorabilen gasat varm i området och damm i varenda vrå).
 

Måndag i samtal, ord, admni, växelskyttetrafik med webbtjejen som nu är inne i bygget av den nya hemsidan. Det kommer bli så fint!! Ser fram emot att välkomna er in i det nya året tillsammans med lite nyheter och roligheter.

I tisdags poddade jag med underbara Malin Gramer och Jessica Lasses i deras ”Mitt i livet-podden”. Det blev ett SÅ fint samtal om andlighet, holistisk hälsa, personlig utveckling och rävar!
Japp. En självklar kombo!
Avsnittet släpps in i Januari och jag påannonserar såklart när det är dags!
 

I onsdags mötte jag fina Helena Biehl och tittade på lokal för ett än så länge hemligt- upcomming-event in i det nya året. Lokalen kändes helt rätt och vi finslipar på formuleringarna innan vi släpper platserna. Det här kommer bli matigt och maxat så häng med vetja!
Kombinerade city med ärenden, julklappsinköp och såklart saffran!
 

Efter två dagar i skor blev det en i pyamas igen i horisontellt. Hela torsdagen. Även om jag maxat möten har jag också sovit, vilat, mediterat med självhealing och varit i total återhämtning. Jag vet att helgen stundar även den med fullt schema så kroppen behöver sitt när det är möjligt.
 

Det gjorde att jag är redo för att ikväll ÄNTLIGEN äta julbord! Visserligen dignande av skaldjur men med lite lite tradition också! Och så ska det skålas för att min coach nått otroliga siffror i sitt bolag! Champange för tusan! Pangkalas!
O just det, innan dess toppar vi dagen med julkonsert o lunch med glittrande vänner!
 
Alltså, jag som har varit hemmakatt (i proncip) i tre veckor längtar ut och när jag vaknar upp i morgon bitti fortsätter aktiviteterna med avfärd mot familj som längtan längtat länge!
 
Jag hoppas att du får en strålande tredjeadventshelg och att du gör lagom av det du måste och mer av det du, just som jag, längtat!
 
Med värme och glitter,
 
Anna
 

Igår var månen ny.
I skyttens tecken.
Skytten är snabb, optimistisk och tycker om att utbilda sig, veta, förstå. Går igång på äventyr, utveckling och att sprida kunskap. Att Mars fortfarande befinner sig i konjuktion gör att den även denna gång laddar nymånen med full kraft och intensitet.
Nästan samtidigt vänder dock Merkurius retrograd och kommer backa fram till den andra januari.
Vad betyder det här?

Eldig, vetgirig, kraftfull energi som likt en ardennerhäst frustar för att ta sig framåt är strålande nymåneenergi att använda för att sätta intentioner för det nya året men som på grund av omständigheterna med Merkurius i retro kanske rent av behöver stå stilla och vänta in tiden innan det är dags för aktion?
(Vet då att Merkurius i retrograd är ett utmärkt tillfälle för reflektion vilket alltid är gott för visst vill vi
sätta rätt intentioner för 2024?)
 

Jag beskrev energiläget igår till en kollega som att vi befinner oss i en våg som dragit sig tillbaka. Att vi kommer från en tumlande omkull-och-bakåtrörelse till att precis just i detta nu stå stilla.
Jag upplever också när jag tittar framåt att precis in i januari kommer svunchet och kraften in igen och skapar framåtrörelse med fart.
 
Så mitt tips är att i väntan på den, stå här.
Arbeta på. Titta och reflektera bakåt och finurla framåt. Det är ok att i Merkurius retro inte se klart och att saker kan krångla, stå stilla osv.
Tålamod. Vila om du kan över julen, visualisera olika scenarios, tänk större och dröm in i det nya året så att du står redo med full kraft i batteriet in i januari! Då kommer det behövas!

I min nymåneceremoni som den här gången blev enkel satt jag länge i tacksamhet. Över de senaste månadernas möten. Över kroppens förmåga att visa vad den behöver och när vi gör det vi ska, läka. Över all kärlek omkring mig.
Men också tacksamhet över det jag anar i stegen framåt både för mig själv, i den lilla cirkeln och den stora globala.
Jag upplever att det med hjälp av kunskap och intellekt sätts fred och framtidstro i rullning.
Om sex månader kommer vi se resultaten.
 
Avrundar alltid mina ceremonier med några ord från mitt andliga team.
Till mig och er.
Igår sa de så här:

”Se upp och ut
Där finns det ni längtar
Även om det dröjer kort
Så finns det redan
Er vilja är nyckeln att nå
Och ni ska ta emot möjligheterna
Som tar er i riktning
Även när tiden stillar stegen
Pågår processer
Stå där ni är men blicka upp och ut
Rörelse framåt är så som ni ska leva
I utveckling”
-o

Torsdag.
Vilodag på kontoret. Admi, ord och bilder inför nästa vecka.
Och så ska jag visualisera rörelsen framåt. Någon dag ska vi prata om vikten av att dagdrömma!
 
Med värme,
 
Anna
 

Nu tänds ljusen runtom och vi kliver upp tidigare för att klä oss i vita särkar och sätta ljus i hår.
En gång har jag varit lucia. På folkis nere på ön. Plockade stearin ur längderna hela julen men det var värt varenda litet pill (och uppeldat hårstrå). För tycker om det där. Med traditioner med rötter i både i det religiösa och folkliga och det magiska i att hedra ett helgon från svunnen tid som symboliserar ljusets seger över mörkret.
Den 22 dec börjar det bli ljusare igen….fler minuters dagsljus om var dag.
Det som kan kännas ändlöst, mörkret, är ändligt.
 
Jag tycker också om lussebullar och pepparkakor till frukost. Och varm choklad med vispad grädde.
Och att börja dagen med mjuk musik med hopp i.
Så, god lucia fina.
 
Med värme,
 
Anna

Ps…
Finns det gamla och unga själar?
Upplevelsen har följt mig sedan jag var ett barn och jag svarar, ja.
Hur det kommer sig? Kan en själ i sig själv leva flera gånger eller är det så att en själ kan vara en mixmatch av energi som har hängt med i flera omgångar? Det finns intressanta teorier och tankar.
Jag har fått och får tydliga bilder och indikationer på att jag har levt tidigare, i en annan fysisk kropp. Det utvecklar jag i ett annat inlägg. För idag stannar vi vid detta,
tecken på att du är en gammal själ:
 

Intuitiv visdom
Känslan av att du har en djup inre visdom och förståelse för livets komplexitet utan att du nödvändigtvis har egna konkreta erfarenheter från det här fysiska livet. Du upplever kunskap som du själv inte kan förklara. Kan visa sig genom att människor vänder sig till dig och ber om råd, att du uppfattas klok och bra att prata med även om sådant du själv inte har upplevt.
 
Attraktion till gamla kulturer och tidsepoker
En dragning till och intresse för historiska perioder eller gamla kulturer som om du hade en egen personlig koppling till dessa tider. Längtan efter dess musik, klädnad och kanske till och med mat? Symbolik kopplad till dessa i olika former kan kännas naturlig och du kanske förgyller livet här med någonting därifrån.

Oberoende tänkande
En tendens att ha ett oberoende tänkande och förmågan att se saker och händelser ur ett större perspektiv. Kanske har du svårt att finna dig i att leva inom ramen i den kultur du befinner dig. Kanske ifrågasätter du samhällsstrukturer och normer. Ett filosofiskt intresse kan ingå.
 
En stark känsla och upplevelse av att du har levt tidigare
Kanske har du genom livet upplevt att du känner till platser som du tidigare inte varit på eller att du redan känner människor som du möter för första gången. Kanske får du minnesfragment som inte härstammar från det här livet?
 
Medfödd talang
Att du redan som liten hade en uttalad självklar kunskap inom något område som tex. Musik, språk, konst, matematik osv. När det känts som att du snarare öppnat upp din kunskap igen än lärt dig ny.

Som ung var du uttråkad av livet
Allt det dina vänner gick igång på att testa för första gången kändes lamt och som att det till och med kvittade. Det kan ha lett till känsla av meningslöshet i perioder (om du är där nu flikar jag in och hälsar-fyll på livet kära med det du kan känns nyfikenhet inför, det finns, när vi söker).
 
Oförklarliga rädslor
Vi bär alla på rädslor av olika slag men rädslor som inte härstammar från någon händelse i det här livet som kan förklara varför kan vara ett tecken på att du upplevt skrämmande händelser tidigare som du bär intuitiva minnen av.

”Hemlängtan”
Att du längtar efter och söker efter ”din plats” vilken nödvändigtvis inte är den du fötts och/eller levt på i det här livet. Har många gånger mött människor som ”hittat hem” i helt andra kulturer och delar av världen både i min privata gemenskap och i samtal med gäster. Som att själen återförenats med ”sitt hem”.
 
Känner du igen någon av dessa?
Upplever du att du varit här förut eller att du är här för första gången?
Och om du levt tidigare, vilken tidsepok anar du då?
 

Inom olika andliga traditioner har människan pratat om synkronicitet.
En korrelation med det som händer i den inre världen med det som händer i den yttre.
Sammanhang som ligger utanför slump och sannolikhet och som följer dig, över tid. En upplevd kommunikation med ditt högre jag, universum och/eller det gudomliga.

Begreppet myntades av psykologen Jung tidigt 1900-tal och kan förklarades som meningsfulla sammanträffanden.
 

Hur uppfattar man synkronicitet?

Du funderar på en specifik ide och hittar helt slumpmässigt en bok eller tidningsartikel som behandlar ämnet.
Du tänker på en person som du inte träffat på länge och som du inte pratat om på ett tag och plötsligt dyker personens namn upp i oväntade sammanhang, en ny programledare med samma namn, barnens lärare visar sig hete detsamma osv.
Du känner dig ledsen och slår på radion som spelar exakt den låt som du och/eller en nära vän brukat spela för att få tröst eller du hör en textrad som ger svar på frågor/tankar/funderingar.

Det du planerar för, längtar efter, vill manifestera blir synligt omkring dig i tidningsreportage, gamla vykort på loppisen, grannens samtalsämne under föreningens städdag.
-Nämän IGEN, kan susa förbi i tanken. Vad märkligt…
Eller inte, viskar jag.
 

Vad betyder det du ser? Synkronicitet är subjektivt och det är din tolkning av det du upplever som är svar på frågan vad dessa upplevelser betyder och vill säga dig.  Så, vänd frågan inåt. Får du inget tydligt svar fortsätt att söka det.

För mig ger synkronicitet känslan av att jag är på rätt väg. Att jag förstår. En känsla av bekräftelse om att jag har är i synk med ett större sammanhang och att jag inte är ensam.
Jag hade under veckan innan Harmoniexpo pratat med omvärlden om meditation. Hur fint verktyg det är och varför. Att det är det främsta verktyg jag rekommenderar för att kunna höra sig själv. På mässan (Harmoniexpo är en mässa för spirituellt och andligt intresserade) skulle jag lyssna på en livesändning i vilken Benny Rosenqvist skulle podda tillsammans med Helena-Magdalena Ivekrans. Men, det visade sig att Helena blivit sjuk och i sista stund behövt vara kvar hemma och på scenen stod Benny själv och improviserade.
Hans topic blev:
(trummvirvel)
Meditation och dess fördelar för välbefinnandet!
Jag log i publiken och sa tack. Till vem? Mitt högre jag, universum Och det gudomliga…
 
….i morse såg jag åter igen en tom toapappersrulle i hållaren och det var efter att jag hade hunnit kissa, det däremot är tecken på någonting annat!
 
Simsalabim,

Anna
 
Ps… Dagens glädjetjut är förmiddagens poddinspelning, ”Mitt i livet Podden” med Malin Gramer och Jessica Lasses. Det ska bli så roligt att prata andlighet och livsinspo med dessa två glädjespridare! Sänds efter årsskiftet, påannonserar när det är dags! Kärlek!

Kära, sakta ner!
Hur? När måsten trängs med viljor? Sin egen och andras. Förväntningar och mys.
December har en tendens att för många av oss förvandlas till ett lopp som snabbt får fart och plötsligt tränger undan återhämtningen, vilan och närvaron.
Vad gör man då?
Både med det man faktiskt behöver göra Och det man vill?
 

Man lyssnar först och främst på kroppen.
Om den säger ifrån på skarpen finns inga som helst måsten som går före.
Alltid kroppen först.
Och kroppen klarar av att köra lopp så länge det finns återhämtning i mellan eller strax efter.
Så planera för och prioritera den fina!

Ett verktyg att hålla i under loppet är närvaro. Att samla på små droppar av stillhet.

I andetaget på bussen mellan stoppen. Hjälp kroppen att sänka axlarna och slappna av i bilen innan minglet, i kön i mataffären (att handla i charken är ett hett tips, du får alltid vänta lite och då skapas minuter av möjligheter), under julkonserten, i duschen, innan familjen vaknar.
Några minuter återkommande under dagen. Checka in med dig själv. Vila i andetaget.
Hjälp kroppen och nervsystemet att slappna av. Vänd rösten i din egen riktning. Hur har jag det idag? Vad behöver jag idag? Funkar schemat som planerats eller behöver jag justerad det inför dagen/kvällen/helgen? Hur ser batterikontot ut?

Och om du är en av dem som rusat och rusar genom december med listor och punkter se redan nu framför dig när du landar tillbaka in i några dagar och hämtar ifatt dig. Schemalägg det så att du, din fysiska kropp och ditt nervsystem vet när du ska få utrymme igen.
Och njut i stegen du spurtar!
 
Med värme,
 
Anna
 

Den stora rädslan.
Jag har åtskilliga berättelser om möten med energikroppar som skrämt mig. 
Ett av dem skriver jag om idag.
Du kan också lyssna, om du hellre vill det.

Önskar dig en fin söndag,

Anna

Det hade tagit nästan sju timmar att köra ner till den älskade ön. Två små tappra i bilen. Några fikastopp, någon lunch och så traditionsenliga rastningar på lekplatser längst vägen. Det var skönt att vara framme.

Huset jag hyrt för semesterveckan var nyrenoverat, stort och låg vackert inbäddat i åkerlandskap. Julidofterna av rapsfälten, slaget hö och vind med hav i sig välkomnade när jag öppnade bildörren. Värden hade instruerat att jag skulle hämta nyckeln i ladan som låg strax bredvid. En fortfarande rå stenlada som skulle inredas till konstatelje hade jag fått veta vilket jag naturligtvis älskade blotta tanken av.

Öppnade dörren och möttes av en rå kyla som visserligen är vanlig just i oisolerade stenhus från innan sekelskiftet men som knottrade sig över sommararmarna. Den välanvända trästegen stod lutad upp mot vindsluckan och nyckeln skulle ligga strax till höger där uppe.
Obehaget nådde mig redan innan jag gick in. Kylan, den unkna doften och tanken om spindlar och annat kryp svävade förbi men jag tog mig såklart i kragen och sedan ett stadigt om stegen för att försäkra mig om att den skulle bära.
Det gjorde den.
17 trappsteg upp.

Plötsligt rusandes mot mig.
Ur dunklet en man, arg som domedagen. Stor, skitig med bar överkropp och hängslen. Han gestikulerade, grimarsherade och vrålade åt mig. Bilderna av hans kropp, den vibrerade känslan av hårda steg över de råa träplankorna, ilskan i rösten och den genomträngande doften av svett och adrenalin.
Ögonblicket gick så fort. Det blixtrade. Men jag blev så rädd att jag helt spontant vände bort huvudet och sa högt ut i luften
-Förlåt, förlåt jag ska bara hämta nyckeln…

Så var det över. Han var borta.
Rädslan höll kvar. Mina händer i ett så hårt grepp om stegen. Tittade mig omkring igen. Visste att jag var ensam. Men också, att jag nyss inte var det.
Det här var långt innan jag mötte min moster i hallen och därefter lärde mig om mina förmågor. Långt innan. Så rädslan var fortfarande kompakt.
På stegen kom förnuftet tillbaka. Den inre förebråden monologen om att skärpa sig. Tänk om någon hade hört mig? Och den om att jag en vecka senare skulle behöva klättra tillbaka upp längst stegen för att lägga tillbaka nyckeln…

Jag har varit rädd i hela mitt liv. För mörkret och alla dess ljud. Skuggor, gnissel och spöken.
Förnimmelse jag inte fått ordning på. När min moster kom på besök var en av mina första frågor till henne,
-Säg inte att jag kommer börja se döda människor också??
Jag frågade av rädsla, ren och skär rädsla. Hon skrattade till svar den gången och sa, tids nog.

Under arbetets gång har jag förstått att jag har sett döda människor i hela mitt liv. Jag har varit rädd för att jag inte har förstått vad det är jag uppfattat. Ju fler upplevelser jag samlat på mig, desto mer har rädslan skingrats. Och nu, finns nästan ingen kvar. 
Andar som visar sig bär inte sitt avhuggna huvud under armen. De är inte halvt uppätna av maskar eller skriande i svart ångest. Det rinner inget blod och ögonhålorna är inte tomma.
Andar som visar sig är människor som har levt här omkring oss. Det är farmödrar och livskamrater. Söner och bästa väninnor. Visst kommer de med känslor. Det är en annan sak. Tårar, skuld, saknad, ilska. Men oftare med skratt, bus och humor. Och i princip alltid, med kärlek. De kommer med den stora kärleken. Till de levande. Till livet. Kärleken i samhörighet, även nu. Dimensioner till trotts.

Får du förnimmelser du inte får ordning på?
Upplever du kommunikation med någonting som inte syns fysiskt?
Blir du rädd?
I sådant fall, lär dig om dina förmågor kära.
 
Med värme,
 
Anna
 
Ps… Jag hade den där veckan lite lite svårt att förstå hur någon någonsin skulle kunna måla i den planerade konstateljén… Nu hade jag mer än gärna både pratat mannen till sans och plockat fram penslarna!
 

Nu är det dags,
Decembers Giveaway!!
Några nyheter gäller om hur du är med i utlottningen fina så läs inlägget, följ stegen och skicka ut din önskan om ett vägledande, coachande samtal till dig själv eller någon omkring dig. Jag drar och påannonserar Decembersvinnaren den 24 december-håll utkik!
(om du är osäker på vad en Reading är kan du läsa mer under fliken ”tjänster”)
 

Helgen stundar.  Det blir en vilsam men hoppas att kunna möta kär vän och prata ifatt, köpa årets första julskinka, några promenader och återhämtning. Nästa vecka innehåller både samtal, planeringsmöten inför 2024, inspelning av podd med två kvinnor jag beundrar och kanske signering av kontrakt som känns stort. Varje dag pågår bygget av ny hemsida och längtar att välkomna er in i den!
Lite choklad också!
Stapplade ut till brevlådan igår och fick ta emot en kryapådigpresent i glitterpaket. Favoritchokladen. Kärlek alltså…

In o var med i utlottningen nu fina så hoppas jag att det är vi som ses i samtal strax!
 
Med värme och lyckospark,
 
Anna
 

Jag har vänner som köper alla julklappar under året och avslappnat kan säga redan i november, Nu är årets klara!

En dag, kanske eller troligtvis samma år som jag trillar av den fysiska pinnen kommer jag också att vara där. Fram till dess prokastinerar jag i det längsta och lackar paketen in mot julaftonens morgontimmar.
Det är dock gott om dom i det läget är inköpta.

Vet du vad du vill ge till de dina?
Om inte alla är satta ger jag några tips för de omkring dig med ett spirituellt intresse!
 

Utöver julklappstankar jobbade jag på kontoret igår. Ord, admi och skytteltrafikmejl med webbutvecklaren.
Och så några med mitt andliga team, mina arbetskamrater!
Ställde en för inlägget rolig fråga och vi skrattade innan jag fick det välformulerade svaret. Som oftast.
Alltid klokt och samtidigt nära skratt. Glädje att jag jobbar med just dem!!
Så här skrevs det:

- Får man ge julklappar till sig själv?
 

”Anna vi skrattar och svarar
Ge er själva allt som ni önskar
Njut av levandet och allt det materiella om det ger er glädje
Vet att det bortom det fysiska är det enda som är sanning
men att det som väcker glädje
är just lika viktigt
som visdom
 
Med kärlek,

Teamet”

 
Har du landat dina klappar än?
Brukar du skjuta upp det eller vara ute i god tid?
Och, brukar du köpa någonting till dig själv och kommer det förändras efter andarnas svar?
 
Med värme och näsan i en beställningslista,
 
Anna


Ps... Det här är inget sponstrat inlägg bara produkter och upplevelser som jag själv uppskattar och tycker om!
 

Tänkte igår på hur bråttom vi har med att komma framåt och att mitt andliga team skrattar åt det. Görandet är själva meningen. Inte målet. En sliten klyscha men fortfarande sann. Har själv fått jobba med det oavsett vad det är jag företagit mig. Konsten, designen, medialiteten, skrivandet. Att vara i görandet för att det är berikande, lärorikt och meningsfullt.
Och utvecklande. Ett växlat perspektiv.

Så är det i allra högsta grad när vi tar oss ann att utveckla våra mediala förmågor.
Små steg framåt. Men de leder dit.
Hur man gör?
Här kommer förslag på det:
 

Meditaion

Stilla de yttre intrycken för att uppleva de inre starkare och tydligare.
Öppna sinnet som en målarduk och låt andevärlden måla fram kontakten med just de förmågor som är starkast hos dig.
När vi börjar behöver det inte vara komplicerat eller länge. Meditation är en teknik och övning i små men konsekventa steg leder framåt.
 

Intuitionsövningar

Testa, prova, öva. Och ge inte upp.
Intuitionen är en subtil signal som man till att börja med behöver uppmärksamma, få kontakt med.
Lära sig att hitta och lyssna till för att i nästa steg stärka och utveckla.
 

Psykometriövningar

Psykometri bygger på upplevelsen att föremål laddas av de som bär/använder/äger ett föremål och att vi med våra mediala förmågor kan fånga upp den energin signaler.
Det hjälper med stillhet och fokus för att få kontakt med de subtila signalerna!
 

Att ta emot information

Öva på att lyssna, det främsta verktyget både i den yttre, inre och andliga världen.
Men, använd alla sinnen. Vad hör du? Vad ser du? Vad känner du?
Hur smakar egentligen sötma? Ett päron? Hur doftar trä om du ska sätta ord på det? Finns det nyanser i olikak träslag?
De inre och yttre sinnesförnimmelserna hänger ihop och desto mer vi övar dem desto skarpare bli de.
 

Stillhet

Skapa utrymme för samtal med andevärlden. De kan visserligen brotta sig in i vilken stund som helst men som ovan kräver det då en väldigt tydlig och kraftfull kontakt.
Att skapa utrymme i livet för stillet så att det subtila får plats är centralt när vi tränar våra mediala förmågor.

Nyfikenhet och öppenhet för ny kunskap

Läs, titta på och ta del av andras andliga arbete. Att studera hur andra gör är som inom alla områden en bra fil för utveckling. Studera och prova deras sätt att arbeta. Behåll de kritiska glasögonen på men förbli nyfiken.

Kurs eller utvecklingscirkel

ALLTID det starkaste tipset. Det enda sättet att börja skilja på fantasi och verklighet är att börja verifiera den information man får i kommunikationen. Det kräver förr eller senare att vi arbetar tillsammans med andra och då gärna människor vi inte känner sedan tidigare. Det är också viktigt för att kunna sätta ord på och dela upplevelser, sina egna och andras.
 
 
Här hemma i det nuvarande lilla steget andades jag frisk kall luft igår och dagen innan. Idag hängde iskristallerna i luften, det var nästan så att jag kände dem i inandningen. Värmde mat i mikron och fick ihop dagarnas inlägg även om postningarna dröjde till kvällen (tack för tålamod fina).
Längtade lite efter att gå på julmarknad och möta vänner. Tittade med avund på instaflödet som fylls med julbord och bubbel men, trivs samtidigt väldigt bra med sällskapet av mitt andliga team, familjen (de som är friska, vilka virus som härjar alltså) och julfilmerna!
Imorgon postar jag julklappstips för spirituellt nyfikna, håll utkik om du vill ha lite inspo!
 
Med värme,
 
Anna

Jag läste den första gången på andra året av min mediala utbildning. Sedan dess har jag återvänt till den och då och då hänvisat och rekommenderat den till de med ett vetenskapligt och akademiskt förhållningssätt till livet och sin tro
(som jag talar mig varm om inte behöver vara motsatser utan faktisk samexistera i oss).
”Kontakt med andra sidan?”
Banbrytande vetenskapliga experiment om fortsatt existens efter döden
Av Gary E. Schwartz Ph.D.
Med William L. Simon
 

Den etablerade professorn och forskaren inom psykologi, medicin, neurologi och psykiatri, Gary E. Schwartz vänder blicken mot mediala förmågor och utforskar tesen om att livet i form av medvetandet i någon form består efter den fysiska döden.
Han använder sina teoretiska verktyg för att undersöka huruvida det kan, mot hans egen förmodan existera någonting som inom forskningsvärlden är så oformulerat som liv efter den fysiska döden.
 
Studierna görs enligt konstens alla regler och beskrivs utförligt i kronologisk ordning i boken. Tillsammans gör de vad de kan för att plocka bort alla andra förklaringsmodeller. Men det kvarstår. De medium som ingår i forskningsgruppen får information om mottagarens närstående som gått över och detta utan någon som helst förhandsinformation eller interaktion med studiens klienter.

Det skeptiker ofta använder som argument för att medialitet är bluff och båg så som ”Cold readings” (att mediet läser och tolkar klientens reaktioner och interaktioner under samtalet), att mediet gissar eller har förhandsinformation om den avlidne eller att klienten/mottagaren upplever att informationen stämmer och är korrekt trots att den faktiskt inte är det(av känslomässig vilja och önskan om att informationen stämmer) tar forskningen hänsyn till. Låter tex. utomstående forskare granska forskningsmetoderna för att hitta svaga punkter och utveckla dem vidare. De tom. anlitar magiker och faktiska bluffproffs för att genom deras expertis syna studiens medium och deras arbete.
 

Just som jag själv förhåller mig skriver de om alternativa förklaringsmodeller som att mediet kan läsa klienten/mottagarens tankar, fånga upp information från någon annan levande på jorden som besitter den eller att mediet kan fånga upp ”tidlös information” vilken alltså skulle härstamma från tiden då den avlidna fortfarande levde.
Men, om tanken på att liv i någon form fortsätter efter den fysiska döden är svindlande är väl den formen av teorier just lika?

Genom studierna framgår, ingenstans finner man en annan förklaringsmodell än att livet i form av ett medvetande består och att kommunikation med de som gått över kan uppstå och tas emot av levande i fysisk kropp genom mediala förmågor, sk. Medium.
 
Det har varit en glädje att läsa om boken och jag rekommenderar den varmt för er som inte tagit del av den under läsperioden eller som present till någon omkring som är intresserad av att vända och vrida på sin trosuppfattning.
Jag tycker såklart särskilt om det vetenskapliga perspektivet. Önskar se mer av det!
 

Nu, en kort presentation av nästa bok i Stomsans bokklubb:
Eva-Britts Wennerströms ”Anden i ditt liv”, En guide till mediumskap och inre utveckling.
 
Det här är en matig och praktisk introduktion till mediumskapet. Även om den har några år på nacken känns den fortfarande relevant och som en god grund för att få en helhetsbild av medialitet.
Och du, den här boken behöver vi inte leta efter på antikvariat, den finns att köpa på alla ”vanliga” bokhandlare på nätet! Jag hoppas att du vill hänga med och under december och januari förkovra dig i medialitet!
Tänker mig att jag recenserar den i mitten av januari så glöm inte bort att skicka in tankar, funderingar eller reflektioner som väcks under läsandets gång och som alltid, behåll nyfikenheten öppen och de kritiska glasögonen på!
 
Med värme och läsglasögon,
 
Anna
 

”Oavsett önskad riktning är den snabbaste vägen framåt att få koll på sin Livsenergi”
 
Det ligger före precis allting annat.
Först i kön.
Oavsett vad du vill göra i dina dagar. Om du längtar förändring. Spännande ombyten. Nytt jobb. Bostad. Partner.
Eller om du är i ett läge där du bara behöver klara dig en dag i taget.
För att förändringar ska bli av och/eller bra behöver vi börja med att få koll på hur vår livsenergi ser ut och börja med att höja den, inifrån och ut.
 

När jag håller vägledande samtal börjar jag alltid där. Livsenergin ger en indikation på hur mycket batteri min klient har att använda. I stegen framåt eller för att orka med att befinna sig just i det steget hen står.
 
I min symbolvärld är full sol det bästa tänkbara. Då är det fullt möjligt att stå på gasen. Man ser ofta klart vart och eller vad man vill och kraften finns att genomföra även utmanande förändringar.
Mörka moln och regn indikerar sorg av något slag. Där handlar samtalet ofta om återhämtning och verktyg för att göra healingresan så mjuk som möjligt. Att ta hand om sig. Basalt och fysiskt först för att sedan lugnt successivt börja fylla på med cirkulation.
Och så alla väderstreck där i mellan. Halvdisigt, full dimma, blåsigt och/eller glimtar av den åtråvärda solen.

Oavsett så är den snabbaste vägen framåt att få koll på och höja upp sin livsenergi och göra aktiva val för att höja den,
inifrån och ut.
 
Hur har du det med din?
När stämde du av med dig själv senast hur du ligger till med livsenergi?
Känner du orkeslöshet, pepp eller ingenting alls?
Och beroende på vart du befinner dig idag, vad kan du göra den här veckan för att ta ett steg i hjälpsam riktning?
 
Men värme och pepp in i veckan,
 
Anna
 

Tvärnit och stop.
Fem dygn i horisontalt läge.
Höstens astroläge har talat om att det som legat dolt under ytan kommer upp och fram och så blev det även hos mig. Plötslig vetskap om att behöva hjälpa kroppen med läkning. Jag fick boka in ett ingrepp för att ta hand om och det som jag trodde kunde ligga långt fram i tiden kunde inte det. Var bara att bita tag i och genomföra.

Allting har gått bra.
Naivt trodde jag kanske att jag skulle kunna vara igång, lite mindre men ändå som vanligt. Det kunde jag inte. Jag har bara kunnat ligga ner. Och sova. Be om och ta emot hjälp om allt tänkbart praktiskt. Så det har jag gjort.
 

Förutseende nog hade jag plockat hem årets första hyacinter och grönmossa. Hängt upp stjärnorna i fönstren och ställt adventsljuset redo inför dagen idag. Inatt öppnade sig de första knopparna och strax innan familjen vaknade och jag satt nära kunde jag känna den första mjuka dofttråden av jul.
Utanför fönstret är det som inte hann ställas in i förrådet inbäddat i ett tjockt lager vitt ljus och det att jag sitter upp ger hopp om att jag, om inte idag alldeles snart tar några steg och andas in syret där ute.

Decembers tempo kommer i och med detta mildras och anpassas efter det primära, återhämtning. Det som brukat kännas som en uppladdning inför det stora crescendot ”julen” kommer bli ett njutlopp i vardagssteg istället.
 

Det finns några inbokade jultrevligheter. Julbord och mingel. Viljan finns alltid. Men vetskapen om att kroppens återhämtning alltid ligger på förstaplatsen på måstelistan gör att jag kanske kommer behöva bokar av och om.
Kanske kommer jag inte baka en enda kaka? En hissnande tanke hos en gammal julhysterika som fick hotas med tvångströja för att hon skulle släppa tanken om de 7 sorterna.
 
Återhämtning. I det här fallet ytterst fysisk. Sömn, mat och vila. Framme i mitten av december kommer jag kunna lista julfilmer på löpande band och rabbla foodoras menyer utantill. Stackars dem omkring mig som behöver sin återhämtning i mellandagarna…
 

Med värme och ett halvslutet ögonlock önskar jag dig en fin söndag,
 
Anna