Robinson 2023

Jag fick en biljett till något högst oväntat.
Tänk. Livet ändå. Men det började med en meditation.
Jag VET, jag säger ju det, meditation is da s!!

En tidig lördagsmorgon svävade jag iväg och befann mig en stund på en tropisk strand. När jag såg mig omkring anade jag att jag befann mig i en Robinson-setting. Vad märkligt tänkte jag i min meditationsdimma, Robinson.
Har bokstavligen ALDRIG tänkt tanken på att vilja befinna mig i det sammanhanget.
Robinson representerade snarare en lång rad rädslor som jag inte varit särskilt intresserad av att utforska. Insekter, hunger, sömnbrist, fysiska tävlingar och så det med att vara med i ett socialt och psykologiskt experiment, framför en eller en hel bunt kameror. Fy.
Avfärdade bilderna med att det är spännande att meditera. Vad som händer. Vart man färdas och får vara en stund, på håll.
Och kanske det att mitt undermedvetna ville tala om rädslorna. Fint ändå…och bra.

Onsdag fm veckan efter fick jag ett mejl av en castingtjej på produktionsbolaget Mastiff. Hon hade hittat mig i mediebruset, tyckt att jag verkade vara en färgstark personlighet och undrade om jag någonsin funderat på att söka till programmet Robinson?

Det har hänt några gånger. Att livet själv knackat på och frågat om jag vill vara med. Och alltså, när en biljett till ett äventyr sträcks fram tar man emot den. Såklart man tackar ja!
 
Det blev en intensiv upplevelse.
 

Taggsen från armesäcken o vattenflaskan, kan fortfarande förnimma doften av hampa runt vattentermosen och smaken av ljummet vatten från plastdunk
Taggsen från armesäcken o vattenflaskan, kan fortfarande förnimma doften av hampa runt vattentermosen och smaken av ljummet vatten från plastdunk
Det finns ett före och ett efter. Påväg till slutcasting
Det finns ett före och ett efter. Påväg till slutcasting
Det tog några omgångar....
Det tog några omgångar....
Mellanlandning på navlägsen flygplats..försöker att inte ta ögonkontakt med någon...eller sticka ut.. Det går sällan bra
Mellanlandning på navlägsen flygplats..försöker att inte ta ögonkontakt med någon...eller sticka ut.. Det går sällan bra
Sista kvällen på hotell inför tidig avfärd ut till ön vid gryningen. Min hud har aldrig varit så återfuktad...mitt hår aldrig så rent... Påväg!
Sista kvällen på hotell inför tidig avfärd ut till ön vid gryningen. Min hud har aldrig varit så återfuktad...mitt hår aldrig så rent... Påväg!


Det första jag tänkte när båten närmade sig stranden var, vad liten den är. Vare sig särskilt bred eller djup. Några meter sand i uppförsbacke och sedan, en vägg av djungel.

Den andra och ganska ihållande tanken var den om alla de djur som vi varnats för i den där djungeln. Inplastade A4 bilder på tusenfotingar, ormar, varaner, maneter, sjöborrar och rockor. Tittade ner i vattnet men såg ingenting. Istället för att se ner till någon tropisk vit sand såg jag inte längre än rörelsen över ytan, fram och tillbaka mot stranden.

Det tredje jag hann tänka innan vi beordrades att ta våra grejer och göra oss redo att hoppa iland var att det inte någonstans längst den lilla stranden skymtades en palm. Ska vi inte äta kokos, flimrade förbi innan jag kastade iland min armesäck och ograciöst tog mina första steg upp ur vattnet som var lika lejongult som kängorna jag gått in i högsommarvärme.
 

Jag o Anders hade by the way likadana kängor... Syns inte någonstans. Lite besviken ändå!
Jag o Anders hade by the way likadana kängor... Syns inte någonstans. Lite besviken ändå!
Hela gänget... Tycker vi ser fräsha ut ändå.. ;)
Hela gänget... Tycker vi ser fräsha ut ändå.. ;)
HELT naturlig pose för oss medium... o mitt hår som fortfarande flyger luftigt i vinden... Ahhh
HELT naturlig pose för oss medium... o mitt hår som fortfarande flyger luftigt i vinden... Ahhh


Ett dygn in i produktionen förstod jag vad det var som gällde, vad det betydde att vara där. Det jag sett framför mig innan avfärd infriades och jag förstod att jag inte kommit för att vara kvar längst. Inte lång tid alls faktiskt. Jag var där för att vara en motvikt till någonting annat.

Allt som omgav oss, en kuliss. Ett sceneri. Vi som skådespelare utan manus. Jag förstod att det enda sättet jag skulle kunna styra vad som visades av mig, var att inte ge material som jag inte står för.
Så det blev inte så mycket material, i det lilla virrvarr som löpte några veckor, på den inte så öde stranden i Malackasundet
strax bredvid Malaysias kust.

Men, det finns en hög av fantastiska ögonblick som jag samlade med mig hem.
Dyrgripar vaskade ur det förorenade vattnet.
Eldflugorna. Små snirkliga dioder vinglades i kompakt mörker. Mjuka, mjuka soluppgångar, stjärnklara natthimlar, skratt, gråt, mättnaden av ris. Det visade sig att jag inte hade så stora problem med att hålla mig ren med hjälp av sand och hav. Att låna naturen till toalett. Att känna riktig riktig hunger. Eller att möta djur i dess naturliga habitat.

Nej. Ge mig en öde ö. Släng dit Millan, Elin o en ukulele.
Vi kommer inte bara överleva, vi kommer leva gott och snällt och plocka fram hits på löpnade band!
 

Första titten i spegeln... En anmärkningsvärd upplevelse att leva utan speglar. Tacksam över den, med!
Första titten i spegeln... En anmärkningsvärd upplevelse att leva utan speglar. Tacksam över den, med!
Just tillbaka på hotellet
Just tillbaka på hotellet
Snäckor vi samlade och använde som skedar
Snäckor vi samlade och använde som skedar
Ett av mina vackraste , en förstenad träbit från en avlägsen strand, på vilken jag sov tillsammans med ett gäng främlignar, några veckor sommaren 2022
Ett av mina vackraste , en förstenad träbit från en avlägsen strand, på vilken jag sov tillsammans med ett gäng främlignar, några veckor sommaren 2022


När jag landat tillbaka och sedan kommit ur den smaskiga produktionsklippta versionen av äventyret är den absolut störta behållningen hur det hela började. Den där lördagsmorgonen i mitt lilla meditationskrypin. Det är ju riktigt spännande hur nu det fungerar. Man kallar det varsel. Och jag tog emot det.

Och så den överväldigande tacksamheten över allt det jag har i mitt liv. Min rikedom. Ett liv fyllt av kärlek, inspiration, glädje, meningsfullhet och en stor portion äventyr som kräver sitt mod. Och för det, säger jag tack. Varmt tack.
 
Hade ni vågat? Hade ni tackat ja?
 
Med värme,
 
Anna
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln