Kan man fira i sorg och saknad?


Det här är ett av årets viktigaste inlägg.
Om det som inte får plats i så många sammanhang.
Det om att fira när det känns helt omöjligt.
Till er som har gråten i halsen.
Till er som inte vet vad högtiden är utan den som lämnat.
Till er som knappt orkar vara i fysiken.
Dom här orden, är till er.
 

Kan man fira i sorg?
Kan man fira i sorg?


Det finns en plats inuti. Dig. Var där nu. I hjärtat.
Det är varmt och det tickar. Det fortsätter. Tick efter tick. Börja med att säga tack. För varje slag där inne. Tack. Känn värmen runtom hjärtat. Ditt hjärta. Som fortsätter. Och fortsätter.
Här inne sätter vi oss en stund. Och vilar. Vet att allt som känns får kännas här.
Där utanför pågår stök och stoj och tankar på julklappar och mat och handlingar. Borden och måsten trängs. Men här inne. Finns nu bara du. Som vilar.

Se ner på dina händer. Ta dem i varandra. Känn mjukheten av din egna kropp. Här kan du hålla om dig. Gör det. Medan vi sitter här.
Nu lyfter du blicken. Där, gåendes mot dig möter du den du saknar. Din människa ler och kommer nära nära. Här inne, i ditt hjärta kan ni vara. Du kan öppna dina händer och låta din person hålla sina händer i dina. För här inne kan ni prata. Om allt det som känns. Och allt det som sker. Allt som oroar. Allt det som ska göras. Om saknaden och tomrummet och orkeslösheten. Låt din person ta emot dig. Här inne. Och vila. Tillsammans. Ställ dina frågor. Nickar din människa. Eller skakas det på huvudet? Ta emot och vila. Känn din människas omfamning. Värme. Och närvaro. Och hör när hen säger, vi möts alltid här. Jag, är alltid här.
Sitt tillsammans. Så länge du behöver. Vila här.

När det är dags kommer du tillbaka till din fysiska närvaro. Håll dina händer om varandra. Påminn dig om känslan. När du behöver det under dagarna och veckorna. Månaderna och kanske åren. Ta dina händer och håller om dig. Här finns all kärlek.

Allt som har varit existerar i hjärtat. Här inne kan du vara i allt det. Livet runtomkring fortsätter. Just som det ska. När du är redo kommer du delta aktivt igen. Till dess, tar du en dag i taget. Ibland en timme. Eller kortare än så. Steg för steg.
Vila. Var med andra männsikor. Säg dem vad du behöver. Låt dom ta hand om dig. När du inte orkar släpp in dem i det och låt dem bära dig. Om så för en kort stund.
Det kommer lätta. Kanske inte skingras, men lätta. Du kommer få kraft igen. Och du kommer känna glädje och nyfikenhet och lust. När det är tid för det. Till dess, ta dig varje dag du behöver.
 
Så fina, fira i sorg. Låt din eller de dina vara med. Prata om och inkludera dem som du och kanske ni saknar. (Låt dem vara med. Senare i veckan skriver jag om hur. Men för nu.Bara) vila i att allt är ok. Känn dina händer. Känn ditt hjärta. Allt finns här.
 
Levandet upphör inte.
Kärleken dör aldrig.
 
Med omtanke och värme,
 
Anna

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln