gruppseans

Hon säger med hög och självsäker röst, jag förväntar mig att det ska sväva saker genom rummet nu Anna. Och att vi får se någon form av utsöndring från din kropp, gärna sådan där ektoplasma! Något ljus som blåses ut? Kan det vara möjligt? Fönster som far upp?
Vi är flera som skrattar. Även det högt, men med viss nervositet.

Gruppseans.

När hon går har hon fått möta sin pappa. Sin kärleksfulle, varma pappa. Skrattat tillsammans med honom, i hans tyska träskor, gråtit och blivit sedd. Åter fått höra orden han sagt till henne medan han fanns kvar.  Uppmanats och bekräftats.

När hon något tyst åter står vid dörren säger hon kort att stunden överträffade förväntningarna. Jag svarar, vilken fin pappa du fick ha vid din sida er tid, varmt tack för att ni kom.

a
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln